då var väl den sista sidan i boken skriven ?

Du som liten

Det var ju du & jag mot världen.... eller ?

Vi hade roligt i alla fall..

Första bilden på oss två som finns, hur ser den sista bilden på oss ut ?

Till att börja det hela så tror jag inte du någonsin kommer göra liknande skrivelse om mig i din blog som jag nu kommer framföra.

Mycket har hänt, ja! men det är inget vi kan få ogjort..
älskar man nån av hela sitt hjärta så lyckas man med alla möjliga mål man vill uppnå.
det finns olika sorters kärlek, äkta kärlek är den vi hade bland annat i början och under våran tid framöver, men den försvann för dig.. varför ??

vad är det i ditt liv som lockar mer än att försöka igen ?
vad är det jag inte har som jag kan uppfylla för dig ?

varför vågar du inte stå för saker inom dig som jag vill veta ?

det här är bara en bråkdel av det jag vill veta, men som jag aldrig kommer få reda på heller, pga att du inte vill eller vågar berätta etc..

En nära familjemedlem ringde precis då vi hade pratat klart, hon vart rädd, ledsen över hur jag lät i telefonen, och satte sig i bilen och sprang upp för mina trappor och kolla så jag var okej, trots hennes nyliga benbrott..
Vi satte oss ute och prata en längre tid om allt och mycket, det som fastnade mest på minnet var att hon inte förstod hur du kan tro att hon skulle ogilla dig...

jag hade 1000 drömmar med dig, som jag ville uppfylla för dig bland annat men även för oss bägge...

dom drömmarna är du beredd krossa för evigt ?
dom drömmarna innehåller bla saker du ville över allt annat på denna jord förrut med mig när jag inte var säker på min sak, men som jag är nu, men då är det ombytta roller iställle..

jag vill inte hata dig, men jag vet själv att min kärlek kommer förvandlas till någonting åt det hållet nu med tiden, mycket pga att du inte kör ett rakt spel mot mig, samt att du säger saker du inte menar, men mest av allt att du inte vågar satsa på en ny chans med många möjligheter..

Nyckel jag fick tillbaka var det nyckel för våran kärlek ?

passa den inte i vårat lås ?

jag vill inte ha den, för den tillhör nån annan..

Jag vill bara säga att den här tiden jag haft med dig är bara en liten bråkdel till lycklig jag ville ha, jag ville ha mer och ville verkligen få dig att känna samma känsla..

Att tänka tanken på att inte få fira din nästa födelsedag, fira kommande julen, fira in det kommande året, fira släktingarnas år, alla högtider, släktträffar etc är nånting jag kommer få en konstig känsla över..

mycket pga att jag ville uppleva allt det här tillsammans med dig.

tänk tillbaka på lite saker själv, bland annat när vi tillsammans umgicks själva, skrattar ihop, pratar som vanligt, tittar på dansen från hot rod, mysde med varann, och allt kändes bra för stunden då, men så fort det upphörde fick du samma osäkra känsla om mycket och så hamnar vi bara i trubbel..

Hade vi inte trevligt många stunder oxå ?
mer än vad vi haft tråkigt ?
varför ser du bara tillbaka på allt tråkiga som hänt när jag försöker få upp dig på jorden, att det kan hända igen om vi försöker?
varför inte se allt roliga vi haft tillsammans kan bli minst lika roligt om inte bättre om vi försökte igen ?

Vill du verkligen detta ?

Är jag ute ur ditt liv för alltid ?

Är det nu du går din väg och jag min väg vart nu min väg leder nånstans ?

Jag älskar dig Camilla, varför älska du inte mig lika mycket tillbaka ?

Jag ville vara den rätta för dig, men tydligen så finns den personen inte i mig...

Tjatig jag vet, men jag älskar verkligen dig camilla, orden räcker inte till hur mycket, det hade inte behövt att visa med ord, du hade bara behövt öppna ögonen för mig när jag fanns där för dig då du inte ville..

Hoppas all din lycka och framtid, även om jag inte kommer påverka den så kommer du oavsett jag vill eller inte finnas på ett säkert ställe inom mig för all framtid.

.: Peter Holmberg :.